när jag lär känna fina människor inser jag mer och mer hur många brister jag har,
hur jag hade kunnat vara,
hur jag vill vara.
men nu är det för
sent.
söndag 11 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2009
(36)
-
▼
oktober
(9)
- Farväl.Snart sitterjagpåplanetmotGlasgow.
- Livet är underbart när man får vara med dem man äl...
- The Swan
- en liten konstnär
- Ikväll brann himlen.
- mängder av kanel och fina människor
- Nu blir nog rönnbären inte rödare
- jag vet att jag inte är fin. som du är.
- Har du sett Benjamin Bottoms otroliga liv? Det har...
-
▼
oktober
(9)
men älsklingen min..
SvaraRaderadu är ju fantastisk. inifrån och ut, uppifrån och ner. på det där självklara och ofrånkomliga sättet. så sluta upp att tramsa. du är finast!
Du är underbar, Fanny, du är så mycket som jag önskar att jag var
SvaraRaderaFast de fina människorna hade ju inte valt dig som vän om du är mindre fin, för de vill ju inte umgås med någon ful. <3
SvaraRaderaå, söta du. fina du.
SvaraRaderajag håller med agnes!
Nu känner inte jag dig, men man mår absolut inte bra av att tänka på det viset. Absolut inte i längden! Istället för at lägga kraft på det man känner att man inte har, kan eller/och har möjlighet till så ta vara på det du har! :D
SvaraRaderaJag vet att du har fantastiska vänner, en skön klädstil och du verkar minst sagt trevlig. även om vi två så gott som aldrig har pratat med varandra.
Men som sagt (skrivet), ta vara på det du ha och var stolt över dig själv! Man mår bättre, lever lättare och har roligare.
vilka jättefina bilder du tar. och vackra ögonblick du förmedlar.
SvaraRaderautgår ifrån att du är klok nog att förstå att orden i detta inlägg inte är sanna. och tänker därför inte heller ägna tid åt att förklara hur fel du har. istället tror jag att man måste få lov att känna så där ibland. för. alla känslor är bra känslor. man skall bara se till att variera sig..
// agnes och matildas maria från marstrand